Det är stor skillnad på begreppen döstädning och dödsstädning. Dödsstädning gör man efter att någon har gått bort. Anhöriga får sortera, slänga och städa ur bostaden. Döstädning är någon man själv gör, innan döden. Man tömmer vind, källare och annat på saker som man inte längre använder och som man vet att någon annan måste städa bort åt dig om du inte gör det själv.

Många har behövt göra en dödsstädning som är jobbig. Inte bara för att det är mycket saker utan för sorgen efter den som avlidit. Det kan vara påfrestande för många att exempelvis städa ur föräldrarnas hus, som kanske en gång var ens barndomshem. Många minnen och mycket saker hinner man samla på sig genom åren som gått. Det är därför viktigt att underlätta, inte bara för en själv, utan också för sina anhöriga. Man kan se det som en del av att förbereda sin begravning och göra städningen, inte på en gång, men lite åt gången. Ingen vill väl egentligen att någon annan ska städa ur ens egna saker oavsett om man är närvarande eller inte.

Att besluta sig för att slänga gammalt

Det kan vara jobbigt att slänga bort de där gamla skolböckerna eller den gulnande linneduken som mammas mor virkade en gång i tiden. Men vi vill alla dö med gott samvete och inte låta familj och släkt ta hand om allt vi samlat på oss.

Det viktigaste att ha i åtanke är att vara ute i god tid. Försök inte hålla dig fast vid saker som du inte använder. Ta en ordentlig rensning av de du har liggandes på vind, källare eller i förråd. Om du redan lagt undan det och inte använder sakerna är det troligt att du aldrig behöver dem igen. Samla ihop de saker du inte behöver, spara och skänk eller sälj.